Vill man som troende jude förstå vem Gud är, vad Gud kan och hur Gud förhåller sig till sin skapelse och sitt utvalda folk - läser man i de heliga skrifterna om sin historia, från Abraham till Moses och framåt. Då får man veta om varför Gud valt ut just "Israel" som sitt folk, hur han hjälper den som är honom trogen (t.ex. då Abraham visar sin trogenhet genom att vara beredd att offra sin egen son, hur Sara och Hagar får hjälp när de ber och förtvivlar, hur Moses räddar folket från förtrycket i Egypten och många, många andra berättelser).
Högtiderna har därför alltid historisk koppling, och vid varje högtid uppmärksammas olika delar av berättelserna.
Förbundet mellan Abraham och Gud är starten för religionen.
På 1700-talet fvt väljer Gud ut Abraham, uppenbarar sig för honom och de sluter ett förbund. Gud lovar Abraham:
- ett eget folk
- ett eget land
och Abraham lovar i sin tur
- att inte ha några andra gudar
Till tecken på förbundet lovar Abraham dessutom att
- omskära alla sina "söner" på åttonde levnadsdagen.
Jag berättade om hur Abraham får sonen Isak med sin hustru Sara. Men först är de barnlösa, så den förstfödda sonen är egentligen Ismael, som föds av tjänarinnan Hagar. Isak kommer att bli ledare för de judiska folken, och Ismael för de arabiska. Oavsett visar berättelsen att Gud håller sitt löfte till Abraham.
Förbundet mellan Gud och människa förnyas då Moses får de tio budorden, samt ordern om att uppföra templet i Jerusalem. I templet ska stentavlorna med de tio budorden alltid förvaras. Därför blir templet, då det långt senare uppförs, en helig plats. Idag finns bara västra muren kvar av tempelområdet. Stentavlorna är förlorade sedan romarna rev templet (år 70 evt).
Om Gud visar sig för Moses - hur? I skriften står det att han visade sig som "en brinnande buske". Detta är i så fall en översättning som måste tolkas.
Gud och Moses talar också på något sätt med varandra. Moses frågar vem det är, och Gud svarar på gammal hebreiska, men översatt till våra bokstäver: JHVH JHVH.
JHVH kan uttalas på många olika sätt. På gammal hebreiska hade man inga skrivtecken för vokaler. Man får därför gissa sig fram. Samma uppsättning konsonanter finns i ett verb i betydelsen "jag är". Man kan gissa att Gud säger sitt namn och i så fall presenterar sig: "Jag är JHVH". Men hur ska detta namn uttalas?
Eftersom Gud är så högt uppsatt vill man inom judendomen inte försöka uttala JHVH. När man läser högt ur skriften uttalar man det inte utan säger i stället "Hashem" som betyder "namnet".
Den judiska historien efter Moses följs av den s.k. Kungatiden. Man har tre mycket mäktiga kungar. Huvudstaden Jerusalem blomstrar, och under den tredje kungen uppförs templet i all sin prakt. De tre stora kungarna heter i nämnd ordning Saul, David och Salomo.
Jag hoppar över en del historia eftersom det är en översiktskurs. Bland annat förs judarna bort i fångenskap i Babylonien (nuvarande Syrien). Babylonierna förstör templet, men när man återvänder från den långa fångenskapen återuppför man det igen.
Då romarna erövrar landet, sprids tanken om Messias. Namnet Messias betyder "Den smorde". (Man smorde kungarna under kröningsceremonin med helig olja i templet.) Många av dessa förväntningarna leder till olika judiska uppror mot romarna, och till sist förbjuds judendomen i romarriket och templet förstörs för alltid. Man för bort den stora ljusstaken av rent guld, enligt berättelserna nästan två meter hög, och dekalogen (de tio budorden) förloras också. Reser du till Rom, kan du se en bild av den sjurarmade ljusstaken avbildad på triumfbågen, högst upp och i mitten. Det måste varit en mäktig trofé.
Diaspora = förskingring. Efter att judendomen förbjöds i romarriket, stod man utan sitt land, men räknade sig fortfarande som ett folk - fast förskingrat i olika delar av världen. Diaspora inleds alltså 70 evt, men kan anses avslutad 1947 då FN "återlämnar" en del av dagens Israel till judarna som ett skadestånd efter Andra Världskriget.
Väntan på Messias avslutas enligt vissa med att Jesus kommer. (Då är man kristen!)
Många judar väntar snarare på en tid - den Messianska tiden - snarare än på en viss person.
Denna tid ska kännetecknas av det som rådde under kung David. En tid av fred och blomstring. Men för vem? För judarna, i landet som idag har namnet Israel, eller i hela världen? Olika uppfattningar finns hos olika troende.
Under diasporan blev det viktigare att kunna definiera vem som räknades som jude. Enligt den rabbinska traditionen är det en som är född av en judinna. Det går naturligtvis också att konvertera. Man räknar sig alltså som ett och samma folk, med en gemensam tro, historia och språk.
Judarna är "Guds utvalda folk". Det låter kaxigt, men man kan och vill inte förklara varför Gud valde just Abraham. Man brukar säga att det var a "oförklarlig kärlek". Utvaldheten innebär ett ansvar att vara föredöme för andra folk. Man har fått lagen/Tora och kan inte slingra sig från sitt ansvar och kan inte skylla ifrån sig. Judendomen har aldrig varit en missionerande religion. Man anser att man bättre sprider sitt budskap genom att föregå med gott exempel.
Slutligen talade vi om olika riktningar inom judendomen:
- ortodoxa
- liberala
- konservativa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar