Islam 1

Kort om islam och fördomar... Vi börjar med det där med det heliga kriget: 

djihad = heligt krig
Enligt Koranen är det fråga om ett försvarskrig för den eviga och sanna läran.
Det första djihad utfördes av Muhammed då han och hans följeslagare intog Mecka efter att i flera år levt i exil i staden Medina.

Tolkningar av djihad:
en väpnad konflikt (som Muhammeds)
en inre konklikt
         Detta kallas också för "det stora djihad". Det innebär att man tar ställning för sin tro och sitt sätt att
         leva som muslim - även i situationer då det är krävande eller svårt.

Alltså: det heliga kriget är för världens muslimer frågan om en inre kamp; en kamp för det goda och rätta, även i situationer där moralen sätts på prov. Låter mer fredligt än krigist - eller hur?

De sex trosartiklarna:

1. Tron på Gud
Det finns ingen annan Gud än Allah.
Namnet Allah är inget egentligt namn, utan bara en benämning. Det är ordet "gud" fast på arabiska. Därför går det bra att säga "God", "Gud" eller "Allah", oavsett vilket språk.
Bildförbud: Gud kan inte avbildas, och därför får man inte heller försöka. Anledingen till att man inte vill avbilda Muhammed, är för att man inte ska riskera att vända sig till dyrkan av honom. Muhammed är enbart profet (människa), även om han är den främsta förebilden för alla muslimer.
Shirk: är den största synden av alla. Shirk innebär att sätta någon jämte eller över Gud. Abraham testas av Gud då han ska offra sin son. Att inte vilja offra sonen skulle vara shirk.
Allahu akhbar = Gud är större. Detta är en fras som används för att beskriva honom. Det går alltså inte, utan blir en paradoxal omöjlighet. Han är större än allt vi har språk för. Inte ens genom konstarterna kan han beskrivas rättvisande. Han är också visare, rättrådigare, mer kärleksfull, etc.

2. Tron på änglarna
Inom islam tror man på änglarna som skrifterna berättar om. Guds sändebud, ärkeängeln Gabriel som uppenbarat sig för Maria och Muhammed är en av de viktigaste.
Jag berättade för er om Iblis, ljusängeln, som vägrade att underkasta sig Guds vilja och knäfalla inför Adam och därför straffades med att störtas. Iblis blir därmed satan.

3. Tron på skrifterna
Koranen är den främsta av alla skrifter. Koranen är Guds ord.
Man brukar skilja mellan den himmelska och den jordiska Koranen.
Den himmelska Koranen är evig och oskapad.
Den jordiska Koranen är identisk med den himmelska, men kommer alltså till skapelsen först på 600-talet då Gabriel reciterar hela texten för Muhammed som kan förmedla den vidare.
Man använder sig också av Moseböckerna och Evangelierna.

4. Tron på profeterna
Abraham - den förste profeten
Moses - den främste av de tidigare profeterna
Jesus / på arabiska "Isa" - en läromästare, en mycket viktig och stor profet. Han är den profet som kommer att sitta vid Guds högra sida på domens dag. Man tror inte på Jesus död på korset eller hans återuppståndelse. Han är inte Messias, och han är absolut inte Gud eller Guds son.
Muhammed - den främste av alla profeter. Den perfekta människan och förmedlaren av Koranen.

5. Tron på livet efter döden
Alla människor ska uppstå på domens dag. Vi kommer att dömas och vi ska dömas till paradis eller helvete. Domen kommer att utfärdas av Gud ("Det är bara Gud som kan döma") och han kommer att döma människorna efter deras gärningar och deras strävan. Att följa de fem pelarna kan vara en hjälp för människan i denna strävan. Att följa Muhammeds exempel kan vara en annan hjälp.

6. Tron på ödet
Vårt öde är redan förutbestämt av Gud. Människan har ändå en fri vilja att göra sina moraliska val. Här styr Gud inte alls människorna (då hade ju inte viljan varit fri). Människan är god, men har förmåga att göra det onda. Meningen med livet är att visa sig värdig Guds dom. (Muslimerna har alltså ett svar på frågan vad som är meningen med livet!) Att inte välja är moraliskt dåligt, för att kunna belönas måste vi visa att vi strävar. (Djihad igen.)

Kristendomen 2

För att kunna något om kristendomens historia arbetade vi runt tre frågor. Tänk på att man ska kunna redogöra för fakta (helst både utförligt och nyanserat) och samtidigt kunna använda fakta i diskussioner och som grund för ställningstaganden. Nedan har jag försökt att ge exempel på hur man kan dela upp kunskaperna.

Notera att då jag för diskussionerna har jag valt att diskutera vissa saker. Man kan naturligtvis, utifrån sina kunskaper, välja andra ämnen för diskussionen. Jag har hållit mig nära läroboken s. 64-69, och här har jag också hämtat uppslagen till diskussionerna.

Vem var Paulus?

Redogörelse för fakta:
Paulus var från början en motståndare till de kristna och hette Saulus. Han fick en uppenbarelse under en resa till Damaskus, då Gud visade sig för honom som ett stort bländande ljus som gjorde honom blind. När han träffade kristna inne i Damaskus, återfick han synen som genom ytterligare ett under. Genast lät han döpa sig, och tog därefter namnet Paulus.
    Efter detta blev Paulus en viktig förkunnare inom kristendomen. Han genomförde flera missionsresor och startade nya förslamingar längst med Medelhavets kuster. Under dessa resor brevväxlade han med sina olika nystartade församlingar och klargjorde mycket av läran. Breven finns bevarade i Nya Testamentet och har alltså tagits upp i Bibeln. Breven är viktiga eftersom det är tolkningar av Jesus ord. Vad har Jesus menat - och hur ska det i praktiken efterlevas?

Diskussion och problematisering
Paulus lärde ut att kristendomen är för alla. För den som tror finns frälsningen. Genom att leva i god kristen tro, lever man också rätt - oberoende av hur man följer den gammel-testamentliga lagen.
    Genom Paulus understryks offret som Jesus gjort för människorna. Efter detta offer är människan fri från arvssynden. Nu gäller det att tro och efterleva evangeliet. Det är alltså genom tron, inte genom laglydnaden, som man blir frälst.
    I och med detta uppkommer en tydlig skillnad mellan kristna och judar. I kristendomen betonas Guds självuppoffrande kärlek till människan. Att tro är att ta emot och förvalta denna kärlek. Det är Guds nåd som gjort människan rättfärdig i slutändan, inte hur man (judarna) efterlevt Tora.
    Ändå finns Gamla Testamentet (judarnas Tanach) kvar i den kristna Bibeln. Varför det? Jo, för att vi ska förstå Nya Testamentet till fullo, behövs också det gamla. Det gamla lär oss vem Gud är, och hur han slutit avtal med människorna. Det lär oss också vad människan är - skapad som Guds avbild och med en fri vilja att handla rätt eller fel. Slutligen visar det oss också vad världen i sig är, och hur beroende den är av Gud som skapare och alltings fader.

Varför är romarriket viktigt för kristendomens framväxt?

Redogörelse för fakta:
Kristendomen blev en statsreligion år 380 under kejsar Theosodius. Rom gjordes också till centrum för läran. När kyrkan splittrades i en västlig (katolicism) och en östlig (ortodoxi) falang, behöll den västliga  Rom som centra och Vatikanstaten instiftades.
    När det romerska imperiet föll sönder, fick kristendomen en framträdande roll som något som enade och förenade de olika delarna av det tidigare riket. Detta ledde också till en utveckling av kyrkan då den fick en viktig roll för samhället.
    Genom romersk historieskrivning och bevarandet av den, vet vi mycket om kristendomens tidigaste år. Bland annat är det intressant att romersk historieskrivning nämner en judisk sektledare vid namn Jesus. Detta leder till att man kan anta att det är högst sannolikt att Jesus som historisk person har levt och verkat.

Diskussion och problematisering:
Under kristendomens första århundraden var den en minoritetsreligion. Under flera hundra år var det också förbjudet att vara kristen i det romerska imperiet. Först under kejsar Konstantin år 313 erkändes kristendomen. Att den upphöjdes till statsreligion under Theodosius var ett enormt uppsving. Det gav också en förutsättning för att kyrkan skulle kunna bli mäktig, en position som stärktes ytterligare när imperiet föll samman. Man kan tänka sig att när imperiet föll samman, borde kristendomen också fallit, om man inte redan haft en så stark position. Nu gav sönderfallandet av imperiet i stället ännu mer bränsle för en vidareutveckling av kyrkan som institution.
    Vi kan se romarrikets betydelse för kristendomens framväxt i att Rom är centrum för katolicismen. Latin var länge kyrkans och de bildades språk.

Varför bröt Luther med den katolska kyrkan?

Redogörelse för fakta:
31 oktober 1517 spikade Martin Luther upp sina 95 teser på kyrkporten till kyrkan i staden Wittenburg. Här lade han fram vad han ansåg rätt och fel i den katolska kyrkan. Påven i Rom svarade med att bannlysa Luther.
    En tes är en åsikt som man vill argumentera för. När ni skriver argumenterande texter i svenska (i skolan) har ni också en tes, som ni sedan ska understödja med argument. Teserna var alltså Luthers synpunkter. Bland annat ansåg han att:
- kyrkan inte skulle sälja avlatsbrev (brev från påven som gav syndernas förlåtelse)
- man inte skulle ha helgon (huvudargumentet var att det inte fanns stöd för dem i Bibeln)
- Bibeltexten och predikan skulle översättas till folkets eget språk och inte vara på latin (huvudargumentet var att alla skulle kunna läsa/höra och förstå utifrån sitt eget förnuft och kunna ta till sig tron på ett personligt plan)
- endast dopet och nattvarden skulle vara sakrament (med argumentet att de var de enda som "gav Gud behag", och det visste man eftersom de var de enda som Jesus själv hade instiftat genom sina gärningar)

Diskussion och problematisering:
Luther har en likhet med Paulus när han säger "tron allena". Er lärobok förklarar (s 69) att Bibeln "var rättesnöret och stod över kyrkans seder och traditioner". Då förstår man att översättningarna till folkspråken från latin blev så viktiga. Men stämmer det att det är "tron allena" när man behåller två sakrament? Träna på att diskutera genom att fundera över om "tron allena" verkligen gäller inom protestantismen. Vad talar för det och finns det något som talar emot det?

Fördjupning om sakrament:

Katolska kyrkan har sju sakrament:
- dop
- konfirmation
- bikt och bot
- nattvard
- äktenskap
- prästvigning
- de sjukas smörjelse

Ordet sakrament betyder "helig handling". Det är riter eller ceremonier som utövas inom kyrkan.

Den ortodoxa kyrkan kallar sakramenten för "mysterier" och har samma sju. De slår däremot ihop dopet och konfirmationen till ett och samma tillfälle. Konfirmationen bekräftar dopet - och inom den ortodoxa kyrkan är en bekräftelse en naturlig följd och kan därför genomföras samtidigt.

Kristendom 1

Den som är kristen, oavsett riktning, anser att Jesus är Guds son.

Messias på gammal grekiska översätts "Christos" och det är därför man säger "Jesus Kristus"; och härifrån har också kristendomen fått sitt namn.

Treenighetsläran

Inom kristendomen är man stränga monoteister, men tror att Gud har tre olika uppenbarelseformer:
- fadern (skapare av allt och på så vis också alltings fader)
- sonen (Jesus - som är både gud och människa)
- den Heliga Anden (Guds kraft på jorden, som också finns kvar efter att Jesus lämnat den)

Med några få undantag (bland andra Jehovas Vittnen) tror alla kristna på treenigheten.

Sonen och försoningsoffret

Viktigt att förstå som kristen är att Jesus är både Gud och människa samtidigt. Han är Guds son, och Gud låter offra honom för att sona för människans synd. Människan förlåts nu för syndafallet.

Om Jesus varit enbart Gud, hade han inte behövt lida. Då skulle det inte vara någon särskilt besvärlig uppoffring att plågas på korset.
    Om Jesus å andra sidan varit bara människa, hade inte offret varit stort nog.
    Då Jesus står inför den romerska domstolen och får frågan om han är Guds son och Judarnas Messias, svarar han att "det var ni själva som sa det". Alltså svarar han i princip varken ja, eller nej. Romarna tolkar det som ett ja, och han döms därför till döden.
    Man kan också notera att Jesus gör under, men samtidigt är mänsklig då han själv ber till Gud. I dödsögonblicket uttalar han orden: "Min Gud, Min Gud, varför har du övergivit mig?"

Judendom 2

Inom judendomen är religionens historia och bakgrund viktig - Gud visar sig i historien!

Vill man som troende jude förstå vem Gud är, vad Gud kan och hur Gud förhåller sig till sin skapelse och sitt utvalda folk - läser man i de heliga skrifterna om sin historia, från Abraham till Moses och framåt. Då får man veta om varför Gud valt ut just "Israel" som sitt folk, hur han hjälper den som är honom trogen (t.ex. då Abraham visar sin trogenhet genom att vara beredd att offra sin egen son, hur Sara och Hagar får hjälp när de ber och förtvivlar, hur Moses räddar folket från förtrycket i Egypten och många, många andra berättelser).

Högtiderna har därför alltid historisk koppling, och vid varje högtid uppmärksammas olika delar av berättelserna.

Förbundet mellan Abraham och Gud är starten för religionen.
På 1700-talet fvt väljer Gud ut Abraham, uppenbarar sig för honom och de sluter ett förbund. Gud lovar Abraham:
- ett eget folk
- ett eget land
och Abraham lovar i sin tur
- att inte ha några andra gudar
Till tecken på förbundet lovar Abraham dessutom att
- omskära alla sina "söner" på åttonde levnadsdagen.

Jag berättade om hur Abraham får sonen Isak med sin hustru Sara. Men först är de barnlösa, så den förstfödda sonen är egentligen Ismael, som föds av tjänarinnan Hagar. Isak kommer att bli ledare för de judiska folken, och Ismael för de arabiska. Oavsett visar berättelsen att Gud håller sitt löfte till Abraham.

Förbundet mellan Gud och människa förnyas då Moses får de tio budorden, samt ordern om att uppföra templet i Jerusalem. I templet ska stentavlorna med de tio budorden alltid förvaras. Därför blir templet, då det långt senare uppförs, en helig plats. Idag finns bara västra muren kvar av tempelområdet. Stentavlorna är förlorade sedan romarna rev templet (år 70 evt).

Om Gud visar sig för Moses - hur? I skriften står det att han visade sig som "en brinnande buske". Detta är i så fall en översättning som måste tolkas.
   Gud och Moses talar också på något sätt med varandra. Moses frågar vem det är, och Gud svarar på gammal hebreiska, men översatt till våra bokstäver: JHVH JHVH.
   JHVH kan uttalas på många olika sätt. På gammal hebreiska hade man inga skrivtecken för vokaler. Man får därför gissa sig fram. Samma uppsättning konsonanter finns i ett verb i betydelsen "jag är". Man kan gissa att Gud säger sitt namn och i så fall presenterar sig: "Jag är JHVH". Men hur ska detta namn uttalas?
    Eftersom Gud är så högt uppsatt vill man inom judendomen inte försöka uttala JHVH. När man läser högt ur skriften uttalar man det inte utan säger i stället "Hashem" som betyder "namnet".


Den judiska historien efter Moses följs av den s.k. Kungatiden. Man har tre mycket mäktiga kungar. Huvudstaden Jerusalem blomstrar, och under den tredje kungen uppförs templet i all sin prakt. De tre stora kungarna heter i nämnd ordning Saul, David och Salomo.

Jag hoppar över en del historia eftersom det är en översiktskurs. Bland annat förs judarna bort i fångenskap i Babylonien (nuvarande Syrien). Babylonierna förstör templet, men när man återvänder från den långa fångenskapen återuppför man det igen.

Då  romarna erövrar landet, sprids tanken om Messias. Namnet Messias betyder "Den smorde". (Man smorde kungarna under kröningsceremonin med helig olja i templet.) Många av dessa förväntningarna leder till olika judiska uppror mot romarna, och till sist förbjuds judendomen i romarriket och templet förstörs för alltid. Man för bort den stora ljusstaken av rent guld, enligt berättelserna nästan två meter hög, och dekalogen (de tio budorden) förloras också. Reser du till Rom, kan du se en bild av den sjurarmade ljusstaken avbildad på triumfbågen, högst upp och i mitten. Det måste varit en mäktig trofé.

Diaspora = förskingring. Efter att judendomen förbjöds i romarriket, stod man utan sitt land, men räknade sig fortfarande som ett folk - fast förskingrat i olika delar av världen. Diaspora inleds alltså 70 evt, men kan anses avslutad 1947 då FN "återlämnar" en del av dagens Israel till judarna som ett skadestånd efter Andra Världskriget.

Väntan på Messias avslutas enligt vissa med att Jesus kommer. (Då är man kristen!)
Många judar väntar snarare på en tid - den Messianska tiden - snarare än på en viss person.
Denna tid ska kännetecknas av det som rådde under kung David. En tid av fred och blomstring. Men för vem? För judarna, i landet som idag har namnet Israel, eller i hela världen? Olika uppfattningar finns hos olika troende.

Under diasporan blev det viktigare att kunna definiera vem som räknades som jude. Enligt den rabbinska traditionen är det en som är född av en judinna. Det går naturligtvis också att konvertera. Man räknar sig alltså som ett och samma folk, med en gemensam tro, historia och språk.

Judarna är "Guds utvalda folk". Det låter kaxigt, men man kan och vill inte förklara varför Gud valde just Abraham. Man brukar säga att det var a "oförklarlig kärlek". Utvaldheten innebär ett ansvar att vara föredöme för andra folk. Man har fått lagen/Tora och kan inte slingra sig från sitt ansvar och kan inte skylla ifrån sig. Judendomen har aldrig varit en missionerande religion. Man anser att man bättre sprider sitt budskap genom att föregå med gott exempel.



Slutligen talade vi om olika riktningar inom judendomen:

• ortodoxa
• liberala
• konservativa

Judendom 1

Judendomen är den äldsta av de abrahamitiska religionerna. (Vilka är de övriga abrahamitiska religionerna? Varför har de fått detta gemensamma namn?)

Judendomen beskrivs ofta som en lag- och regelreligion. Utifrån de heliga skrifterna kan man ringa in exakt 613 olika religiösa lagar. Några känner ni redan till; det är regler kring vad man får äta och inte, regler för firande av sabbat, de tio budorden, etc.

Tora betyder lagen. Så de 613 reglerna kallas också Tora.

Judarna kallar sin bibel för Tanach, och den består av det som i kristendomen kallar Gamla testamentet. Innehållet är detsamma. Namnet Tanach hänger samman med indelningen av texterna i olika grupper:

T = Toran - läran, de Fem Moseböckerna
N = Neviim - profeterna, exempelvis böckerna om Jesaja, Amos och andra.
Ch = Chetuvim/Ketuvim - skrifterna, exempelvis den poetiska boken Höga Visan och psalmerna i Psaltaren.

Testamente = förbund
De kristna kallar Bibelns delar för Gamla/Nya testamentet för att anspela på förbunden mellan Gud och människa.

Vid sidan om Tanach finns en mycket omfattande skriftsamling under namnet Talmud. Detta är en kommentarsamling till Tora / lagen. Här kommenteras alla lagar, en efter en, av rabbiner från olika tider.

Sida ur äldre version av Talmud. I mitten av sidan finns själva lagen, runtom finns rabbinernas kommentarer.

Gudssynen inom de abrahamitiska religionerna:

Gud är:
EN
Skapare av allt (bokstavligen allt)
Allgod (endast god, inte ond ibland, utan alltid endast god)
Allvetande (inget finns och inget sker som inte Gud känner till)
Allsmäktig (inget finns och inget sker som inte Gud har makt över)

En konsekvens av denna gudssyn är det s.k. teodicéproblemet. Hur kan ondska finnas i världen om Gud är allt detta? Människan har en fri vilja, och en viss del av den ondska som existerar är en konsekvens av detta. Men det finns ju också naturkatastrofer och olyckor. Hur ska dessa förklaras?